Tänkvärt och passande

Changes

A change in time, a change in place
A change of jobs, a change of pace
change your style or change your friends
change your path and change the end
Chance for a 20, change for a 10
Change for the bus, 'Change please, friend'
A change of homes, a change of kin
A change of friends you never win
a change of schools, begin again
A change of age, a change of space
A change of morals, A change of rules
A change of sails, blowing you into the unknown

By Ethan Allen

Ny mark

Blev inspirerad till att pröva You Tube, så jag laddade upp ett litet klipp på min dotter, med hennes välsignelse förstås ;-) Hon kommer in som nr två.

(Har i efterhand gjort den privat för att inte få rättighetsproblem, man lär så länge man försöker...)

Assignment # 2

Jag dök in på den av vår lärare föreslagna spelsidan; Second life och fick erkänna för mig själv, återigen, att jag skulle börjat spela Donkey Kong för trettio år sedan då jag hade chansen, känns lite sent nu när det inte bara gäller att gå fram, bak och hoppa. Jag är som en cykelpunka i cockpiten på en rymdfärja; useless.

I alla fall ... Jag försökte göra en "print screen" men det funkade inte så bra, lyckades bara med en, så mina första bildbevis på" interaktion med främlingar på forum" d.v.s. first contact, blir några suddiga mobilfoton.

Min avatar är en vampyrtjej som heter Nonahn och hon så nog mest förlamad ut där hon stod. Jag började med att skriva en liten hälsning i chatrutan, blev helt ställd när någon svarade! Plötsligt ramlade det in kommentarer och jag svarade så gott det gick, puh. Styrde henne bort och får tänka en stund. Oj, en inbjuden till en grupp, okej, tryck på Join-knappen. Går runt lite på måfå, verkar lugnt..Helt svettig hittar jag log out-knappen och kan andas ut.

Sen får jag ett tips om en sida man inte behöver logga in på för att chatta med främlingar om vad som helst..Och det märkte jag. Efter två försök, som den andre hela tiden verkade vilja styra mot ett "visst håll" tog jag ett kort och försvann ut fortare än kvickt.

http://stranger.se/ 

Not my cup of tea

Hittade en kul sida som säljer skruvade saker, kanske något för dig?

http://www.incrediblethings.com/

Om saker som kan vara både, eller bara, konst och konstigt...

Nu har jag fått en idé; riktig graffiti hemma på väggen. Ska bara leta reda på någon som är villig att göra detta, kanske någon på skolan? Jag blev inspirerad av den här sidan:

http://www.photowall.se/photo-wallpaper/classic/art/street-art?gclid=CO-Ylb_vmbUCFW12cAodoSIAqQ är en länk till photowall som visar exempel på olika specialtapeter som kan spegla ens personlighet och /eller intresse.

Jag hittade också en länk till ett forum för ett ämne som jag känner för och som påverkar många människor:

http://www.bipolarna.se/ är en länk till ett forum för personer som lider av bipolär sjukdom eller känner någon som gör.

Använd den här länken om du är: Sugen på nått gott och är Stålmannen eller bara snuskigt rik och har en egen jet för att se vad olika restauranger runt om i världen har att erbjuda i kväll eller vad du nu har lust till ...Och den här om du behöver lite förströelse eller inspiration. En sida om ord, ordspråk, citat och lite av varje.

Olika värden i världen

Har du tålamod att vänta? Behöver du omedelbar bekräftelse? Av vad har denna generation formats och vad formar nästa? Kan vi förvänta oss att vi ska ha förmågan att tålmodigt hinna reflektera över en känsla eller en situation, när vi inte har anledning till att vänta, allt sker ju nu, vi behöver inte vänta på något. Det är ju ett sorts värde vi ser och hör varje dag; snabb snabbare snabbast! Att omedelbarhet inte är ett val utan närmast en rättighet och en förutsättning i dag präglar oss redan och valfriheten har blivit ett självändamål.

För att valfrihet ska kunna existera måste det finnas någon som låter dig göra ditt fria val och respekterar det, alltså är respekt den andra polen. Men av en ödets nyck (läs; marknadskrafter) så tolkas det fria valet vara ensamt i sitt värde... men de två hör ihop; utan respekt-inget fritt val.

Detta är tankar som dyker på, likt hungriga sparvar till ett fågelbord och de pockar på min uppmärksamhet. Liksom att allt är i ständig förändring och rörelse, om än i bland för långsam för att uppfattas, kan jag komma att tänka andra tankar om det jag skrivit och ändra min uppfattning, men processen måste startas för att det eventuellt ska ske. Det är det jag gör nu.

Point of no return

Det första som händer när jag läser vårt andra uppdrag ( två dagar av "internet bonanza"  där vi ska träffa och umgås med okända, länka och tycka) är att jag får lite lätt ångest, samtidigt som någon av mina hjärnhalvor blir lite upphetsad. Detta är upplagt för att jag ska ha två dagar av vånda. Den består i att min gamla vapendragare prestationsångesten får fäktas med den lite nyare följeslagaren självdistansen. Som tur är har de välanvända åren lärt mig att det är okej att inte behärska allt , även sånt som för många andra verkar så himla självklart. Men det är fortfarande jobbigt att kasta sig ut i sådant som jag inte kan kontrollera och utsättas för möjligheten att bli bortgjord eller helt enkelt inte leva upp till mina egna krav.

Måste hitta en strategi!

Morgonstund har dålig andedräkt

Vad är värt att sägas och vad det inte? Måste jag säga det bara för att jag tänker det? Är det lite som; om det faller ett träd i skogen och ingen hör det, låter det ändå?

Tänker på triggers och nogoes; vad sporrar mig och vad håller mig tillbaka? Här får det faktiskt bli klassikern; utmaningar, för ovissheten kittlar så oemotståndligt. Utsikterna till ära och berömmelse eller platt fall och förnedring har drivit många att beträda den slaka linan.

Tid- Har jag för mycket lever jag inte farligt och då behöver jag uppbåda mycket självdisciplin för att ro det jag föresatt mig i land.

Att förändra-Vi är mobila varelser som av evolutionen är skapade till att röra oss framåt (eller bakåt, det är en tolkningsfråga).


Bara några tankar till kaffet

Jag längtar

           
                     










...efter den nya STAR TREK-filmen

Motstridiga känslor

Jag måste bekänna att jag går emot saker jag står för genom att göra denna blogg. Jag förstår varför vi gör det och den pedagogiska nyttan med det, men om man bortser från det tekniska i hela grejen, så har jag själv inget behov av(läs: vill inte) vara med i  "syns jag inte så finns jag inte".
Jag har inget problem med att våga bryta ny mark och ska kämpa för att det ska bli både me myself and I, nu när jag ändå gör det ska det ta mig fan bli bra. Min upplevelse är att jag kompromissar min integritet och jag hoppas att ni uppskattar den uppoffringen.

Ville bara säga det

Ps. Jag gillar att greja med den, bloggen alltså....

Man kan undra...

...vad som är drivkraften bakom att något sker
...vem som egentligen gör det den vill
...hur man vet vem man är

Lucy - back to basic

...om det spelar någon roll

Första reflektionen

Jag kom att tänka på att jag skulle kunna reflektera över vad jag vill få ut av den här våren till att börja med.

Vad jag ser fram emot är nog att nolla räkneverket och göra något nytt. Att foga samman det jag redan är, på ett nytt sätt, och utmana mina föreställningar om mig själv. Låter ambitiöst, men varför inte?


Vi fick i uppgift att fundera över rummets betydelse och jag sammanfattar den så här:

Rummet kan det ta tid att lära känna,

det kan omfamna dig om du vill

Rummet befruktas av det som sker,

och kan bli ett med dig

Rummet kan visa dig vad det är,

men du måste vilja se

Rummet behöver dig,

och låter sig användas

Vad kan du göra för rummet,

så att det kan göra något för dig?

Jag måste bekänna att jag går emot saker jag står för genom att göra denna blogg. Jag förstår varför vi gör det och den pedagogiska nyttan med det, men om man bortser från det tekniska i hela grejen, så har jag själv inget behov av(läs: vill inte) vara med i  "syns jag inte så finns jag inte".
Jag har inget problem med att våga bryta ny mark och ska kämpa för att det ska bli både me myself and I, nu när jag ändå gör det ska det ta mig fan bli bra. Min upplevelse är att jag kompromissar min integritet och jag hoppas att ni uppskattar den uppoffringen.

Ville bara säga det

Ps. Jag gillar att greja med den, bloggen alltså....

Assignment # 1 - Första Försöket...

De fyra blå sakerna

Jag tänker att detta första försöket inte ska sänka mig, utan att jag tar det lite lugnt och känner mig för, det är många nya moment i detta. Tänker att jag ska se vad jag har hemma och kommer på att barnen köpte godis i går - AHA- fyra runda, sötsura, smarriga godisar lever farligt nu! Tanken växer och det känns liksom naturligt att äta dem...mm, gott..! Hinner precis ta några kort med min telefon, innan jag krasande har tuggat i mig dem. Lite dålig planering och självbehärskning hm... Korten jag får är lite tråkiga, så jag bestämmer mig för att manipulera dem lite med min telefon (och väldigt begränsade kunskaper om den). Resultatet kan du se här under, tror jag, eftersom jag inte är nån bloggdrottning ännu. Jag har en bild av hur detta ska presenteras, men jag är lite för otålig så det blir nog att lära av misstaget jag gör istället.

Pratade med Åsa för en stund sedan och det visade sig att vi hade haft samma tanke; vi har båda fotat när vi har blåa godisar i munnen! Skumt. Tur att hon hade blå fiskar ;-D