Jag har alltid haft svårt för mönster, dels för att jag ofta finner dem röriga, förknippade med färger och ja, "för mycket" helt enkelt. Detta är säkert en olöst inre konflikt, stammande ifrån någon av min 70-talsbarndoms röd-grön-oragnea randiga allergiframkallande heltäckningsmattor eller illgula köksluckor med matchande(?)grönmelerade kakel och rödmelerade(!)golv i samma mönster...
Ja, blev ni inte lite gröna av att läsa det där har ni troligen en sund inställning till färg och form. Låt oss fortsätta; jag inser också , efter att ha tittat på en film om Kaffe Fassett, som har brunnit för detta hela sitt liv, att jag inte har den minsta passion för varken textiler (valde träslöjd i skolan) eller mönster, färger på dem eller hur man sätter i hop dem. Jag har aldrig tidigare förstått varför jag inte har några mattor hemma, eller varför jag har så svårt att hitta gardiner (jag nålar upp dem, jobbigt att ta fram symaskinen). Jag vill ju, men jag har inte passionen för det, eller intresset heller, om vi ska vara ärliga och det ska vi. Jag måste hitta en ingång i detta som kan trycka på mina knappar, och hjälpa mig omsätta det jag har fått i teoretisk kunskap de gångna veckorna, till något som är relevant i en praxis med barn.
Men efter att ha pratat med er, mina underbara "kollegor" och läst i era bloggar, känner jag ändå att detta kommer att landa någonstans, som vanligt.
Lev väl och frodas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar