Reflektion vecka 22

Detta blir min sista veckoreflektion och det är inte med tårar i ögonvrån jag författar den...det har nämligen inte varit lätt, att varje vecka skriva något vettigt i ett offentligt sammanhang.

I detta inlägg tänkte jag passa på att visa sådant material som jag inte har fått plats med innan, eller glömt av just då. Det finns några goa bilder från en workshop i bildanalys och bedömning, där de bilder vi tog enbart hade det syfte att senare visa oss hur pedagogers språk i samtal om barns bilder är otroligt viktigt och kan ha olika karaktär och mening. Men eftersom vi inte visste det innan vi tog bilderna så lade vi ner vår själ i uppgiften -att visa utanförskap med fyra bilder. Vi tog en mängd olika bilder och fick sedan det oangenäma uppdraget att enas om tre stycken, diskutera det och motivera våra val inför varandra. Men det hela gick tillslut ut på att våra lärare talade om våra bilder inför klassen på ett sådant sätt som skulle kunna vara obehagligt eller kränkande för oss, enbart för att göra oss medvetna om lärares olika språk och hur det känns att bli utsatt för bedömning under sådana förutsättningar (uppgiften var oklart formulerad och tolkningsbar). Obehagligt men nyttigt.

Under en workshop samma vecka skulle vi fortsätta att utforska "rummet" i bilder vi gjorde själva. Jag satte mig på min baksida och försökte under två timmar, med enbart akvarellpennor (som jag inte har använt förr) att hitta djup i bilden med nyanser ock styrka. Jag sitter aldrig så länge annars med något som jag tycker är svårt och blir fult, men jag ville banne mig visa mig själv att jag kunde få nått på pappret!

Här är det lilla resultatet...

En annan bild jag inte lagt upp, är den vi använde för semiotisk bildanalys i en annan workshopgrupp den veckan. Vi plockade isär bilden i beståndsdelar enligt en metod som funkade bra för den bilden tyckte vi. Vi tittade på bildens komposition; vad finns i för-mellan och bakgrund? Vi använde begrepp som; index (vad man kan räkna ut), symbol (måste läras in), ikonisk (vad liknar bilden), denotation (beskrivning) och konnotation (kulturella associationer). Väldigt förenklat beskrivet. Hur vi tolkar bilder hänger i hop med  var vi kommer ifrån, vilket kön vi har, social bakgrund, ja kort sagt; hur vi har rest dit vi är idag och kan kopplas till vår identitet.

Marbles - 1853, i boken A New History of Photography, Paris 1994

Genom att tillägna sig förmågan att tolka och analysera bilder, får vi också ett vidgat språkbegrepp (semiotik är bildspråk) och kommer lättare att kunna kommunicera tankar och idéer med varandra.  

Men jag känner att jag bara nosat på ytan ännu, jag är inte helt på det klara med allt ännu, det gick väldigt fort nu på slutet. Men jag litar på att det är som med ugglan; kunskapen kommer ljudlöst svävande i skymningen och trasslar upp härvan av lösa trådar, för att sedan, simsalabim, knyta ihop dem till en röd tråd, eller fånga en mus...