Det tog ungefär fyra dagar för att hitta den "rätta" tonen; en haiku är ju trots sitt lite enkla yttre, allt annat än just enkel. Den sätter innehållet framför formen, men har så många "riktlinjer" att det ändå blir svårt. Det som var min "a-ha upplevelse" i detta, var när jag förstod att det handlade om att hitta orden som beskriver just den där händelsen som jag inte behöver några överflödiga ord för att beskriva känslan i... fattade man det?
Jag provade att ta en jag gjort tidigare i veckan och skalade av den; vad är det jag vill säga med den? Vilken/ vilka händelser/skeenden gömmer sig i ordet? Jag ändrade ordningen på orden och fick olika resultat, beroende på pauser och ändelser. jag märkte att ju mer avskalad jag gjorde den, ju mer fick jag vara noggrann med varje ändelse, skiljetecken, ord och dess placering. Från början ville jag vara trogen stavelserytmen 5/7/5 och räknade stavelser för glatta livet, men i min "slutgiltiga" version kände jag att den inte var betjänt av det, så det blev endast fyra stavelser i första raden. Jag gillar den för dess humor ;-)
Tjugo fingrar
sommargräsets fläckar
-gummit har fått ben
För mig finns det olika element av ansvar i denna och läsaren får själv tolka in vad den vill. Jag ser den lite överraskande delen i slutet och där finns också knorren.
Hahahahahahah! Agneta du är bästa. Jag älskar den. Sån på prick :D Sluta inte med skrivandet :D
SvaraRadera