Halvtid i uppdrag "utveckling av idé"

Man har ju hört, läst och sett på tv om hur projekt i  skapande kretsar ofta råkar ut för diverse akuta problem och förseningar, som gör att man undrar varför i helvete de utsätter sig frivilligt för det. Men nu har jag själv hamnat lite i klistret, lite av mitt material är försenat. Detta gör att merparten av mitt arbete ligger på det teoretiska planet med skisser och dylikt.
Fördelen med detta är dock att jag måste hålla mig i skinnet lite och faktiskt hinna med att förankra idén i mig själv. Håller den fortfarande eller börjar den förlora sin dragningskraft? Men de senaste morgnarna har jag vaknat upp med samma vetskap och jag har aldrig förr känt den känslan i de här sammanhangen; känslan av att vara helt övertygad om att det är rätt, vad de än blir! Nu blir jag ju extra taggad av att det blir tajt på slutet eftersom det bara förhöjer upplevelsen av att skapa något; de olika delarna av processen blir så tydliga. Sen är det en viss tjusning när den fule lille Liemannen kommer med sin kalla tunga och kittlar en i nacken...

Jag visste inget tidigare om plexiglaskonst eller överhuvudtaget vilka konstnärer som jag kan inspireras av och använda som referenser till det jag gör, så nu har jag fullt upp med att leta runt på nätet och på biblioteket för att hitta det jag inte söker, det är ju det jag inte hittar...

Passar på att bifoga länkadresser till Ai Weiwei som är en av Kinas mest kända politiska och kontroversiella samtidskonstnärer. Hans verk för att hedra alle de 5000 studenter som dog i jordbävningen i Sichuan 2008, till följd av dåligt byggda skolor, har varit väldigt uppmärksammade. http://entertainmentdesigner.com/news/museum-design-news/according-to-what-an-exhibit-by-ai-weiwei-at-the-hirshhorn-museum/