Fyra utställningar och en bok

Under veckan som gått (nummer åtta i ordningen) fick vi i uppgift att leta reda på och besöka minst fyra olika gallerier eller utställningar, efter bästa förmåga. 

Vi var ett ganska stort gäng som efter en kopp kaffe och lite försnack på ett kafé i gemensam trupp vandrade upp till Konstmuseet för att ta del av deras skatter, vi hade nämligen räknat ut att det skulle bli billigare om vi gick i grupp. Det föll sig så att när vi väl gått in och stod lite vilsna framför disken, tog personalen för givet att vi var en skolklass och att jag var lärare...hm, praktiskt eftersom vi då gick in gratis, men ändå;-)

Även om jag  har varit på Konstmuseet tidigare, är det alltid en överväldigande känsla med alla intryck som kämpar för att ta plats och jag liksom rusar runt alldeles i oordning...

De bilder jag hade sinnesnärvaro nog att knäppa, är inte nödvändigtvis de som gjorde störst intryck på mig, men jag har i alla fall lite att presentera för er:

"Vid köksbordet" av Bror Hjort, målad i olja 1923

"På berget, Fiskebäckskil" av Carl Wilhelmsson, målad i olja 1905-06

"I en fransk tvättinrättning" av J E Willumsen, målad i olja 1889

"På havet" av Albert Edelfeldt, målad i olja 1889
 
När jag summerar min tjurrusning i hallarna och ser på de bilder jag tagit, framträder ett mönster ganska tydligt; jag har tagit foton på tavlor som alla visar väldigt vardagliga och rustika scener ur en tuff och enkel vardag. Att fånga vardagen har inte bara lockat dagens tv-industri, utan har appellerat till konstnärer genom tiderna.
  

På Konstmuseet fanns också andra utställningar; en om August Strindberg och hans intresse för måleri och experimentell fotokonst och en amerikansk fotoutställning av fotografen Taryn Simon, om det dolda och det okända i den amerikanska verkligheten. Bägge utställningarna hanterade känsliga ämnen och hade en synlig nerv som berörde mig mer än jag först trodde, eftersom jag inte tog mig tillräcklig tid till att stanna upp och tänka efter för att förstå det på plats.

"Rosendals trädgård" är en av Stridbergs målningar som jag fastnade för, eftersom jag hade sett den förut utan att veta att det var han som målat den.  Hösten 1903 målade Strindberg trädgården vid Rosendal, som var slutmålet för hans dagliga promenader på Djurgården. Jag funderar över vilken känsla det var han ville visa. Strindberg var impulsiv och impressionistisk i sitt måleri och hans tavlor visar aldrig solsken eller fullt dagsljus. Jag är egentligen inte så förtjust i hans dem men har största respekt och beundran för hans otroliga konstnärliga bredd och den glöd han visar. Fotografierna han tagit var svåra för mig att uppskatta, eftersom de är reliker i en konst som utvecklats så mycket ur ett tekniskt perspektiv, för att inte nämna det faktum att jag inte kan något alls inom fotokonsten.

Taryn Simons bilder är provocerande, humoristiska och överraskande, men framförallt får de mig att reagera

Detta är ett fotografi av en operation i USA som ska återställa en palestinsk kvinnas mödomshinna så att hon inte ska dra skam över sin familj i sitt hemland.

Detta är ett nummer av Playboy för synskadade; Brailleutgåva...makes you think, does it not it?

Nytryckta dollarsedlar väntar på nya ägare i U.S. Treasury, Washington

Så många bra bilder och så lite plats i bloggen! 

När vi återigen gav oss i kast med den göteborska vinterkylan, hittade vi två mindre gallerier alldeles i närheten och beslöt att titta in:

Gallery & More

Ett mysigt litet galleri med både ägarinnan och utställande konstnärer på plats. Just det faktum att de var där, gjorde det svårt att känna mig bekväm med att fotografera bilderna. Jag kände mig snål och lite konstig, även efter att vi frågat om det var okej.

"Nordisk jägare"

Två underbara bilder vars skapare jag har glömt, men som jag gärna vill äga (ca 3000-4000 kr)

Galleriet hade även två utställningar av Marjan Jabinpisheh och Jahanbakhsh Toghanian, som båda två hade färgtarka och vackra uttryck i sitt måleri. Marjan arbetade med struktur i sina tavlor, medan Jahanbakhsh hade fantasi och musik som stora element.

Galleri Nils Åberg

Ett nästan helt nyöppnat galleri som just nu ställer ut konstverk av göteborgaren Carl-Magnus Elander. Han är utbildad arkitekt och tekniker och har hittat en passion för material, textur och färg, vilket man kan se i hans första utställning; "1029 TRACES"

Utställningen är ett resultat av en serie experiment där vardagsföremål fått lämna avtryck i 1029 lergodsplattor, som fossil på ett modernt sätt.

Jag tyckte om många av hans saker, men fann de en aning enahanda, kanske för att jag inte är så bevandrad i konstformen. Jag förstod av beskrivningen att han använde sig av ett spel mellan skuggor, konstellationer och upprepningar i olika former, men det var inget som berörde mig, tyvärr vill jag säga, eftersom jag såg att han lagt ner otroligt mycket jobb på alla sina verk.

För att summera dagen kan jag säga ett den gav mersmak, men att jag nog måste ta in lite i taget för att alla intryck ska få sin välförtjänta plats i mitt huvud, där det nu är lite trångt...

Bok - Contemporary Asian Art

Vi fick i uppgift att låna en bok från vårt bibliotek på HDK, en bok om något vi inte visste något om tidigare. Tanken var nog att vi samtidigt som vi bekantade oss med bibliotekets samlingar, skulle "vidga våra vyer" en smula.

Jag tillbringade en god stund med att går runt med favoriter under armen (det gamla Göteborg och sciencefiction) tills jag gav med mig och tog fram en bok med en spännande framsida och ett främmande innehåll; Contemporary Asian Art, av MelissaChiu och Benjamin Genocchio.

Den är utgiven 2003 och består av text på engelska och 235 illustrationer, varav 204 i färg. 

Bokens framsida

Nog om sådana detaljer och över till det mer väsentliga; vad jag tyckte och varför. Jag är glad att jag lånade den, för även om den har tio år på nacken så är den i allra högsta grad aktuell för mig. Den gav mig ett nytt perspektiv på samtidskonst och hur mycket den behövts och behövs i värlshistoriens olika tider. Just det här med olika perspektiv har jag fastnat för, det är något man inte kan ta för givet att det alltid finns ett utbud av. Det har alltid varit vinnarna som skrivit rapporterna och hållit talen, men vem är vinnare och vem är förlorare och vem ska man lyssna på nu när nästan alla kan höras? Vems sanning ska berättas?

Den har flera fantastiska bilder som jag vill dela med mig av, här kommer ett axplock:

Jag finner mig själv sittandes med fler frågor än jag hade när jag öppnade boken och det känns helt okej faktiskt, det är väl det som är meningen med att upptäcka nya saker.